Vad är KBT?

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en psykoterapeutisk behand-lingsmetod som innebär att man arbetar med att förändra tankar, känslor och beteenden som inte är välfungerande och därför kan leda till psykisk ohälsa. Det sätt som begreppet beteende används inom KBT skiljer sig från vardagsspråkets användning av ordet. Med beteende menas här olika kroppsliga reaktioner, egna tolkningar och uppfattningar om händelser och specifika handlingar som gör att både individen själv och dennes omgivning påverkas. Inom KBT ligger tonvikten på detta samspel mellan individen och omgivningen och det huvudsakliga fokuset ligger på nuet och på framtiden snarare än på det förflutna.

KBT utvecklades först som en metod för behandling av ångest-sjukdomar och depression. Nu används den vid många andra besvär. Vetenskapliga studier har visat att KBT är en effektiv behandling vid t ex missbruk, ätstörningar, kronisk smärta, sömn-problem, tinnitus och flera andra tillstånd.

Vad är ACT?

Acceptance and commitment therapy (ACT) är en form av kognitiv beteendeterapi. Målet för ACT är att öka livskvaliteten snarare än att försöka få bort smärtsamma upplevelser. Inom ACT definieras lidande som negativa tankar och känslor inför, under och efter dessa upplevelser. Förnekande anses öka lidandet och minskar möjligheten till framtida tillfredsställelse och lycka.
 

Till skillnad från klassisk KBT där man som patient ska granska rimligheten i ens egna tankar och därmed avfärda de som är orimliga, går ACT istället ut på att ändra sitt förhållningssätt till sina tankar. En ACT-teknik är mindfulness, som går ut på att uppleva det som händer, ögonblick för ögonblick, i just den situation man befinner sig, snarare än att fundera på sådant som varken är närvarande eller sker i själva situationen.
 

Ett grundläggande begrepp i ACT är "värderad riktning" som innebär att man bör reflektera över och gradera vad man värderar (av exempelvis vänner, familj, karriär med mera). Dessa värden uttrycks inte som enskilda mål, exempelvis att gifta sig, utan som mer allmänna inriktningar. Syftet med att identifiera riktningar snarare än mål är att när målen väl uppfyllts (eller visar sig inte kunna uppfyllas) kan känslor av tomhet, förvirring och meningslöshet uppstå. Riktningar däremot kan ta sig många olika uttryck, vilket gör att man kan skapa nya mål när de gamla uppfyllts eller inte längre kan uppfyllas.